en dos fransk glädje

Arvika 2008. En svettig liten lokal som skulle ha gett vem som helst klaustrofobi, om det inte hade varit för att euforin och lyckan var så mycket starkare. Jag har just funnit en vän i en förbannat skön Stockholmstjej från campet brevid, alla andra vi kände var borta men inget kunde vara oviktigare. Vi dansar, nej hoppar, nej flyger omkring så att alla runt omkring oss backar några steg som försiktighetsåtgärd. Jag tänker att det borde vara en rättighet för alla 18-åringar att få vara på festival och flänga omkring till Yelle och i synnerhet till den här.




Arvika det året var fantastiskt på alla sätt och vis. Frågan är om det finns några andra dagar som genererat så mycket fina historier på så kort tid.


Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits