Känn ingen sorg för mig Göteborg (men jag saknar dig)

Jag har det jättebra här, det har jag verkligen. Jag gillar lugnet och den vidunderliga utsikten över alla fjälltoppar och vattenfall, det är fantastiskt. Men jag saknar Göteborg. Jag saknar, märkligt nog, den kvava storstadssommaren.

Jag saknar att sätta på mig min finaste hatt och springa ner på någon av Linnégatans uteserveringar, jag saknar att råka stöta på en vän man inte har sett på länge och dricka en mycket spontan kopp kaffe i Haga. Jag saknar Slottskogen och allt euforiskt lyckorus den osar av under sommarmånaderna. Jag saknar att hoppa runt i helknäppa danser till Håkans tidigaste på ett mörkt litet dansgolv precis hela natten. Jag saknar att därefter trilla den, så när på de som börjar jobba väldigt tidigt, tomma vägen hem och se upp mot alla de gamla hustaken i morgonljuset. Jag saknar kvällarna som aldrig blir vad man först tänkte, en öl efter jobbet, som blir till grillfest i Kålltorp, som blir till en helkväll i Vasa.

Jag saknar helt enkelt min Göteborgssommar, att virvla med i stadens sommaryra och inte veta särskilt mycket alls om varken dagen eller morgondagen, mer än att de antagligen blir väldigt bra. Det har ju alla föregående dagar blivit.


Min innergård. Stan fast ändå inte, och absolut bästa stället för sommarfrukostar. Jag lovar.


Jag förra sommaren. Jag bodde verkligen i den där hatten, haha!



En av många Slottskogspicknickar 2008. Jag och Matilda övade på att fånga vindruvor mest hela dagen.




Kommentarer:
Postat av: Karl

Du kan inte skriva sånt här sussi, tror du inte jag fick hemlängtan nu kanske?:(

2010-07-24 @ 00:51:28

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits