Dag 02 - Min första kärlek

När jag var två år blev jag uppslängd på en häst för första gången i mitt liv. Där satt en minimal liten tjej på en stor tävlingshäst och kanske var det redan där. Redan där jag fastnade för att aldrig kunna ta mig loss. Inte bara för hästar, utan för alla djur. Under hela min uppväxt så kretsade mitt liv kring djur. Var vi och hälsade på någon som hade hund eller katt (eller vilken konstig, osocial fågel eller ödla som helst, för den delen...) så kunde man kallt räkna med att det var svärmandes kring det stackars djuret jag skulle befinna mig under resten av det besöket.


När jag var fem år fick jag två marsvin (dock tycker jag att det är alltför tidigt för ett barn att ha djur, men det är ju en helt annan historia och diskussion) och sen dess levde jag inte utan djur en enda minut fram tills förra året. Året jag fyllde sex började jag rida och världen blev aldrig riktigt densamma igen. Allt, precis allt jag gjorde, tänkte, sa och drömde handlade om hästar. En vinter när jag var förkyld och började hosta i stallet greps jag av ren panik, tänk om det hostan berodde på hästallergi (hur är det ens möjligt att ett barn är en sådan hypokondriker?)!

Från det att jag var sex och många år framöver så var hästarna det allra mest centrala i mitt liv, och jag kunde inte tänka mig att någonsin leva utan dem i min närhet. Trots att det inte ser ut på riktigt samma sätt idag så tycker jag fortfarande att hästar är helt fantastiska djur och att man ser världen på allra bästa sätt ifrån en hästrygg. Även om jag inte tapetserar mina väggar med affischer från Min Häst längre.


Något annat, mer än värt att nämna, är mina kaniner. Egentligen så borde de få ett eget inlägg, eller en egen bok, så många och långa historier det finns. Men under min levnadstid så har jag haft inte mindre än sju kaniner, i olika omgångar. Och jag vet att det låter konstigt, men de har betytt oerhört mycket för mig och, tro det eller ej, gett mig (mänskliga) vänner för livet och gjort att jag fått se en himla massa platser runt om i landet som jag aldrig annars skulle sett. Nej, en dag ska kaninerna få ett inlägg. Ni får skratta, men ni har heller aldrig upplevt tjusningen med att vara 13 år och tjuvåka på x2000 från Stockholm med fem kaniner i släptåg. Hah.


Så, min kärlek till djur var den som väcktes allra tidigast, och är med stor sannolikhet den som kommer att bestå allra längst. Den villkorslösa kärlek jag känt till mina djur hör till en alldeles egen kategori och kan inte jämföras med något annat. Det den dock har gemensamt med all annan sorts kärlek är att den aldrig går att beskriva med ord för någon som inte känt samma sak.







Det blev ju en aning geekigt det här, kan man tycka. Men jag är sådan. Sjukt ocool. Och det gör inget.



Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits