januari-mars i bilder

Det börjar bli dags att kika lite på hur det här året egentligen har sett ut, vi tar det kvartalsvis.

Januari


Förra nyår firade jag på Bali med Hanna och Sandra. Vi bodde i världens varmaste och äckligaste rum som vi kallade Hiroshimabastun. På nyårsafton gav vi varandra (inte så seriösa, som ni ser) nyårspresenter och jag fick världens fulaste virkade(!) bikini och den skönaste och mest högljudda draken. Älskade den och sörjde litegrann när den senare samma natt råkade hamna på ett tak.


Vi hängde på Alleycats varje kväll och älskade varje sekund. Om du är i Kuta nångång borde du skippa alla konstiga, konstiga klubbar med gröna kemikaliedrinkar och vara där istället.


Jag och Hanna hade en legendarisk kväll som började såhär. Nudelsoppa och Arak&Sprite var för övrigt vår oftast förekommande middag den sista tiden i Kuta.


Hanna hade en kompis som trodde att mitt liv alltid var så glammigt. Ho ho ho. Så vi skickade en fin bildhälsning till henne från denna mycket glamourösa kväll.


Vi hängde på skönaste reggaefesterna


En kväll var liksom inte en kväll om det inte slutade med att i alla fall någon behövde plåster (jag gick för övrigt med en knäpp bandageliknande grej över hela knäet i flera veckor, men det är en annan historia)


Men sen fick det räcka med underbara men knäppa Kuta och vi tog oss vidare till lilla, lugna Lovina.


Vi kikade på dolfar (och hade för övrigt skapat ett internt, mycket konstigt språk som blev så vardag att ingen reagerade)


Jag och Sandra drakpussades, ett fantastiskt fenomen min nyårsdrake skapade. Haha, jag tycker så mycket om den här bilden.

Februari



Sen flyttade vi tillbaka till vårt lilla hus på vårt fina, fina risfält i Ubud och lärde bland annat känna en liten Jessica.





Ibland lämnade vi vårt risfält och turistade omkring lite


Efter raftingen blev det så kul att mobba Hanna att hon inte ens fick vara med på bilder längre!


Sen var det dags för mig att jobba lite, lite (enda veckan under tre månader, HAH!) så jag och Hanna åkte till ett fett spa. Vi fick ett tjusigt hus alldeles för oss själva och det var trevligt att för första gången på lång, lång tid få bo ordentligt.


Vi satt mest och var nöjda (och åt, åt så sjukt mycket) över att inte vara i Hiroshimabastun.




Hanna tog lite behind the scenes-bilder.


Sen åkte vi till Gili och det var det vackraste jag någonsin sett


Där bodde vi i öns äckligaste rum, så nu kände vi oss hemma igen.


Vi hängde med våra brittiska grannar och lilla Safira som gjorde allt för att få vara med på bild.


Och rökte vattenpipa vid stranden


På Giliöarna finns bara saltvatten i kranarna (men det är också det enda obehagliga med dem) och det är inte det minsta trevligt att duscha, för att inte tala om att borsta tänderna, i. Då får man passa på att tvätta håret när det kommer ett skyfall. Just då kändes det som den skönaste duschen nånsin.




Vi åkte båt och matade fina fiskar med bröd.


Sen råkade det bli Kungälvs-reuinon i de indonesiska kattgränderna, och det kan man ju bara gilla. Finaste februari ever, men det förstår ni ju.

Mars


Men en dag kom ju en ledsen dag...


...som snart blev en ledsen och arg dag när jag och Sandra inser att vi ska flyga i 24 timmar utan tv, HEY!


HEJ GÖTEBORG!


MINA SO CALLED SKOR TOG SIG TILL LANDVETTER! Jag hade dem under hela resan och när remmarna började falla av och sulorna gick sönder blev det en grej att jag skulle möta Sverige i dem. För det jag spenderade på superlim sista månaden hade jag säkert kunnat köpa fyra par likadana skor.


Jag gick promenader i Slottskogen, hälsade på sälarna och försökte förstå att jag var hemma igen.


Kallt vare.


Jag fick träffa Hanna som jag hade saknat så (vilket verkligen syns på den här bilden, haha. Nej.)



Men mest av allt var jag ändå med Hanna och Sandra. Det var inte lätt att komma hem. Det var inte lätt att allt var så stort, kallt och tyst och det var inte lätt att inte ha varandra dygnet runt. Så det försökte vi i alla fall fortsätta med så ofta vi kunde.


Men sen var det ändå dags att sluta vara vi-är-i-Sverige-igen-ledsen och rycka upp sig. Jag började jobba, vilket verkligen behövdes så luspank som jag var när jag kom hem, och såg ut såhär.

Imorgon är ni välkomna tillbaka för att se hur resten av min vår såg ut!


Kommentarer:
Postat av: xayal

du är så vacker


Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits