nattsudd

Ikväll umgås jag mest med Jens Lekman, kollar igenom våra Indonesien-bilder, blir nostalgisk och tycker mest av allt att det är dags för Hanna att komma hem. Ett litet tips till er är att inte skicka iväg er bästa vän till andra sidan Europa och låta henne vara där i sju månader.




one year ago


Foto: Bertil Håkansson

Jag hittade den här bilden, som togs av min morbror den 5 september 2009, alltså för ganska exakt ett år sedan. På den tiden hade jag riktigt kort och riktigt mörkt hår, alltid randiga tröjor och midjehöga kjolar. Jag jobbade på en lunchrestaurang i Partille, och tyckte att det var sådär. Höstkvällarna spenderade jag på Andra Långgatans olika pubar eller tittandes på Maria Montazami med Matilda. Det var desto roligare, satan i gatan vad jag saknar tiden när hon bodde tre gator ifrån mig.

Jag gick på en hel del föreläsningar om ätstörningar och skönhetsideal och annat som intresserade, och fortfarande intresserar, mig. 
Båda sidor nu, High drama och Berlin gick på repeat lite mer än allt annat. Då trodde jag att jag två månader senare skulle flytta till London med min bästa vän, istället tog vi med oss en tredje fantastisk flicka och drog till Indonesien. Tänk så mycket bättre det kan bli.

Det var en fin start på den hösten.


Men, vi kan väl inte bara ha kul?

Ibland tänker jag att jag har det lite för bra, är lite för glad och har lite för roligt lite för ofta. Varje gång jag går runt i mina kvarter tänker jag på hur mycket jag älskar dem, och hur mycket jag älskar hela staden jag bor i. När jag är med mina vänner kommer jag ofta på mig själv med att tänka att de måste vara de finaste vännerna i hela världen. Nu har jag varit ute och dansat, druckit öl och bara haft fantastiskt roligt tre dagar i rad. Är det verkligen nyttigt, är det verkligen tillåtet att vara så glad och ha det så bra?

De tankarna slår mig ibland, kan jag verkligen bara ha roligt och gilla allt, hela tiden? Men ja, jag anser faktiskt att man ska ha så roligt man kan och så ofta som möjligt. Det här är antagligen den enda och sista tiden i mitt liv då jag kan leva såhär. För dagen som är och utan en drös med ansvar och förpliktelser som tynger mina axlar. 20 år är jag bara just det här året, och därefter kommer ett allvar och sveper med sig mig och mitt liv. Det kommer antagligen också bli väldigt bra, och roligt, men på ett helt annat sätt.

 Därför väljer jag att göra allt jag kan och vill av den här, helt otroliga, tiden. Jag väljer att vara tacksam över att allt är precis såsom jag vill just nu. Jag väljer att ha så roligt som möjligt så ofta som möjligt. Jag väljer att älska varje sekund av den här tiden i livet. Och jag väljer att tillåta mig själv att känna så.


Foto: Erik Sigvardsson


"jag har ju en hel sommar att ta igen"

Idag vandrade jag in i köket med gårdagens smink en bra bit under ögonen och samma kläder som jag svängde runt i igår och som jag visst råkade somna i där kring halv fem-snåret. Denna oerhört fräscha tjej möts där av - delar av sin släkt. Gemensam frukost tycke de var en trevlig idé denna söndag. Ja, verkligen.

Efter två ägg och i alla fall lite åtgärder av äckelheten så väljer jag att följa med ut på Slottskogspromenad. Ett ganska hurtigt val med tanke på mitt tillstånd, tycker jag. Jag slår mig fram genom de strumpbyxor, klänningar och kavajer som belamrar större delen av mitt rum för att hitta en svart tröja att ha på mig. Den första jag ser och lyfter upp har tagit åt sig alltför mycket röklukt efter att ha fått hänga med på Cicero igår. Nästa är än vidrigare och påminner snabbt min näsa om att det var detta linne som bekantade sig med en halv öl under torsdagens dansande.  Det slutar med att jag går ut i mitt målarlinne, ja, jag har ett sånt, och ser ut som en cirkus. Imorgon har jag varit hemma en vecka.

För övrigt hade jag sjukt roligt igår, idag har jag inte så roligt och om sängen inte hade varit full av äckliga kläder så hade jag gärna dött där. Nu går ju inte det.


Jag och Nader på Flamingo i fredags. Från igår finns nog inte en enda bild, men det känns rätt okej.
Bild snodd av Nader.



Fredagkvällen

Vara ledsen, opepp och helst vilja stanna hemma och titta på Dobidoo den här kvällen. Ändå gå ut, fina Stella har ju avskedsfest och sådant går bara inte att missa. Stampa runt på fantastiska Flamingo, prata om märkliga saker med finaste vännerna, träffa folk jag inte sett på alltför länge och dricka billig öl. Springa en gata ner i spöregnet (vägen mellan tredje och andra långgatan har aldrig varit så lång), hamna på Sejdeln, möta upp andra fina och känna sig som hemma. Gå hem i regnet, värma pasta och köttbullar i micron, inte vara det minsta ledsen och Dobidoo känns som ett dåligt skämt.

Tack kära vänner.


Åter på helig mark

Mitt land, min stad, mitt språk, mina spårvagnar, min lägenhet, min säng, mitt numera fungerande Spotify.

Även om min tid i Norge har varit alldeles fantastisk, och oerhört lärorik på många sätt så kändes allt, precis allt, helt underbart när jag klev av bussen och åter stod på Göteborgs regnvåta mark. Det finns nog ingen plats, någonstans, där jag kommer känna mig mer hemma, någonsin.

Nu njuter jag för fullt av sommarens sista tid här en stund framöver!


Du och jag, lilla stad, du och jag.


way too short


Source: Unknown

Ledig dag




Idag har jag varit ledig medan solen har jobbat. Bästa schemat.


Gol





Närmaste staden häromkring heter Gol, hade jag fått höra. Dit är det 6,5 mil. Efter en timmes körning på slingriga bergsvägar så visar sig Gol vara ungefär hälften så stort som Kungälv, och bestå av en gata med några inredningsaffärer och ett Konsum. Men det är nästan alltid soligt och de hade god glass, och det är ju egentligen allt man behöver.

För övrigt så måste PS iphoneapp vara världens skojigaste tidsfördriv.




Magi



Absolut bäst på Röd och bland det allra bästa Kent förärat världen med. Bland det bästa världen förärats med över huvud taget, när jag tänker på det.

Obeskrivligt fantastisk (jag var mycket nära att langa en mycket usel och låg ordvits här, men anser att det skulle vara att skymfa. Ibland anser till och med jag att man bör visa vördnad och låta ordvitsarna stå tillbaka. You can call me Jesus).

Ni som inte sitter på ett fjäll med ett krassligt mobilt bredband borde lyssna på den på Spotify istället, än bättre version.


hits