När min samtid briljerar

Att det här med Facebook är fint och sådär vet vi nog allihop vid det här laget. Att man har lite halvpejl på folk som man aldrig ens skulle ha kommit ihåg att man träffat om det inte hade varit för Fejjan, men som man nu istället lärde känna. Och gjorde man inte det så vet man i alla fall vart de är i världen och vad de käkar för frulle och så (okej, det kan vara både förjävla tråkigt och irriterande, men jag tycker ändå att det är lite mysigt att alla jag har hängt med, mer eller mindre, under de senaste tre åren finns samlade i mitt ständigt uppkopplade FB-vardagsrum).

Av ren tristess så klickade jag på en Spotifylista som en pojke jag träffade på en festival för tusen år sen hade lagt upp. Och tack fan för det, sjukt bra musik - och sjukt mycket musik! Nu har jag en massa nytt och fint att lyssna igenom. Tack festivalragg, och tack Fejjan, du vet att jag älskar dig. Det var ju hit jag ville komma, att jag alltid ska snurra runt så mycket först...

(Jag hade gärna lagt upp listan här, men då blir jag nog anmäld för stalkning. Med all rätt.)


Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits