Pappa, betala mig hederlig!

Brott är aldrig bra, vad det än gäller, så aldrig. En person som står mig nära blev nyligen dömd för snatteri, efter att ha snattat en t-shirt för 70 kr, dock ångrade han sig, gick tillbaks till affären och lämnade tillbaks tröjan. Det har egentligen inte så mycket med saken att göra, brott är som sagt aldrig, någonsin bra eller okej, och att polisen snabbt tar till åtgärder när det gäller ungdomsbrottslighet är otroligt bra. Något som däremot retar mig något enormt, är straffet han fick, eller rättare sagt - valet av straff; I den första domen stod att straffet skulle bli böter på 2500 kr, då skulle pricken som ett brott ger i polisens register finnas kvar i 5 år. Personen i fråga ville hellre byta ut det straffet mot det antal timmars samhällstjänst som skulle motsvara bötesbeloppet. Det visade sig vara fullt möjligt, men - då skulle pricken istället finnas kvar i 10 år.


Hur tänkte man när det beslutades? Jag kan inte komma på någonting annat än att det var någon vars högsta önskan var att öka samhällets klassklyftor, som hade detta mycket underliga förslag - som av någon ännu underligare anledning gick igenom. Ungdomar, som i 15-årsåldern tycker det är spännande att testa gränserna och snatta godis ect, med höginkomsttagande föräldrar kan enkelt betala av sin skuld till samhället. När de sen är 20 och just gått ur gymnasiet och söker sitt första "riktiga" jobb, så är de helt rentvådda, och domen glömd för alltid.


Någon som däremot inte har 2500 kr och väljer att avtjäna straffet genom samhällstjänst får dras med sin prick i fem års längre tid. Fem år ute på arbetsmarknaden, där risken för att inte få ett jobb förstås ökar på grund av pricken i polisens register.


Det systemet gör mig väldigt arg, jag anser att det är både orättvist och kränkande. Dessutom är det ett perfekt sätt för få ungdomar att fortsätta på den kriminella banan - de vill förstås -till varje pris- ha de där 2500 kr och slippa släpa på sin prick fem år mer än vad som är nödvändigt.


Fint jobb där, kära kapitalistsamhälle.  Fint.


I-landsproblem av olika storlekar

Nu är jag arg, går och tänker på fullt med problem och dåliga saker, som rör det svenska samhället - på lite olika nivåer.

Vi börjar med det som har stört mig sedan jag hörde det första gången, för några år sedan, som jag har gått och grinat över sedan jag vaknade idag;
Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO)  - jag blir så arg! Jag ska förklara sen.

Sen är jag gnällig över H&M:s BH-storlekar, och över att mina fina, svarta pumps gav mig skoskav igår kväll och att det nog är lika med att jag inte kan använda dem ikväll.

De två senare är sådana I-landsproblem som rör individen här i samhället, närmare bestämt den individ som kallas Sussi. Det första rör fan oss allihop, det är ett kollektivt problem, och jag blir så förbaaannad.

Men, anledningen till att jag inte utveckar det just nu, är att jag ska göra iordning mitt rum. Ciao sålänge, jag ska förklara. Jag lovar.

Klag

Jag har just blivit klar med mitt samhällsarbete om EU:s ministerråd, och jag har lärt mig mer den här kvällen än under hela höstterminen. Jävla Kristina Ahlsén.

Nu ska jag duscha, det blir uppenbarligen inte så tidigt som jag hade tänkt mig idag heller, blääu.

Världen är bra jävla liten, förresten.


Potatisstaden

image40

Det här är en potatisstad, målad av Michael Sowa. Den vill jag ha. Om jag hade fått bo i en potatisstad och varje morgon fått se potatisarna rulta iväg till jobbet i brådskande tempo, då hade jag varit lycklig. Varit glad, lycklig, leénde och aldrig bett om något mer. Min potatisstad.

Julia och Sussi pluggar matte

Jag och Julia har matte B-prov imorrn. Det är lagom kul sådär, jag ser det dock som lite meningsfullt, till skillnad från min vän;

Julia: asså, jag fattar verkligen inte vad det ska vara för mening med det här! Jag kommer ändå aldrig använda det här, jag tänker inte bygga ett hus precis!

Sussi: Men, du kan ju inte tänka så med allt, då begränsar du ju dig själv jättemycket, då kan du inte göra något plötsligt! Tänk om du öppnar en skoaffär eller blomsteraffär eller vad som helst, och måste räkna ut årets utgifter och inkomster? Vad skulle hända med världen om ingen kunde något? Utvecklingen skulle ju gå bakåt, så skulle vi springa runt där som babianer i grottor.

Julia: MEN! Man kan lämna det där till de smarta, inte till MIG!

Sussi: Men det är ju att gå bakåt i utvecklingen det med, om bara de som är smarta från början ska plugga matte, då ökar ju klassklyftorna, och segregationen mellan de utbildade och de icke-utbildade blir ju helt enorm... Det skapar ju en jättetydlig över- och underklass i samhället... ect ect...

Julia: Men, men... eh, JAG SKA ÄNDÅ INTE BYGGA NÅT JÄVLA HUS!!

Sen kom hon på att hon ska flytta till en ociviliserad by i Afrika. Jahopp. Stackars mig, kvar i det utvecklade landet. Jag har fortfarande matte B-prov och två feta arbeten jag inte börjat på. Ännu mer stackars mig.

hits