Om en halvtimme...

...åker jag mot Säve och i sin tur Barcelona!

Jag har ägnat senaste timmen åt att bråka med min väska, eftersom vi åker med RyanAir så är maxvikten för varje väska 15, och inte 20 kg som hos övriga flygbolag. Jag har fått gå till grannen och låna en våg (nej, någon sådan äger inte jag som Waldorfunge), plocka ur massa, egentligen viktiga saker. Jag får nöja mig med en jacka, damp på det, plockade tillslut även ur plattången, det skar i hjärtat på mig.

Nu låter jag som stans snobbigate skitunge, HOHOHO. Nu ska jag ut och pussa på kaninerna innan jag åker.

Puss på er, igen, sköt om er och deppa inte ihop i regnet!

Restriktioner för dig som är min vän och kvar i Sverige

Om lite mer än 12 timmar landar jag i Spanien!  YIHA!

Jag har packat jättemycket strumpor, men för få trosor, ska tvätta nu, inatt. Det är vad jag har att tänka på innan resan, det, neccesären och kameran. Följande däremot, är vad ni ska tänka på, kära vänner;

Min mobil har fått sig en släng av influensa alt. blivit misshandlad, men jag drar med mig en reserv ner till Barcelona, så att ni kan nå mig, de stunderna ni känner att det är nödvändigt, om ni känner er ledsna, arga, har brutit upp med den trodda stora kärleken eller om du är en nära vän till mig som har gått och blivit kär i någon annan nära vän till mig. Då får ni ringa, då måste ni ringa, men fan ta er om ni ringer i onödan. Fan ta er om ni ringer och pratar om Distriktsstyrelsens senaste idé om grundkurser, fan ta er om ni ringer och säger att osten är slut, att dvd:n inte funkar eller att Rihannas nya låt är jättebra. Då skjuter jag er.

Jag ska försöka blogga lite under veckan, så att ni kan följa mig, även om jag inte tänker följa era DVD-problem m.m. just denna veckan. Skriv ner era vardagsproblem och vardagslyckor för vecka 9, såsom att diskmaskinen måste plockas ur och Rihannas nya låt, så lovar jag att ta en titt på dem när jag kommer hem, men som sagt - ring inte om det inte är viktigare.

Jag kommer sakna en massa folk, ingen nämnd, ingen klämd, och ni ska veta att jag älskar era vardags-bergochdalbanor, men för 7 dagar skiter jag i att er ost är slut. Men jag kommer tänka på er.

Sussisk kärlek

Smör + mjukost?

Äter just nu en macka med smör, philadelpiaost och paprika och kom att tänka på en sak. Jag är för tillfället den enda jag kan komma på som alltid har smör på mackor med mjukost, alla andra snålar. Det är ju inte gott, det är ju kombinationen halvmycket smör + jättemycket mjukost som gör det hela så sjukt gott.

Jag har funderat en stund på hur folk egentligen gör med det där, det är viktigt att veta tycker jag.

Så, smörar du dina mjukostmackor?


Dans, vin, roliga människor + en noggrann studie av 45:an mellan Nödinge och Bohus

image82

Som rubriken lyder skulle nog lördagen kunna sammanfattas, ungefär. Övningskörde och städade under dagen, för att sedan svira om för att träffa tjejerna i Julias lägenhet. Där ägnade vi några mycket trevliga timmar åt dans, en vinbox, halva melodifestivalen, mycket skitsnack och förstås de obligatoriska kärleksförklaringarna. Runt 22 drog jag och Lovisa vidare mot metropolen Nödinge och kom efter en regnig promenad till Jounis fest. Där väntade några riktigt roliga timmar med sjuka Kroatienhistorier, grogg-kalas och så vidare :) Roligt tills, ja, jag och Lovisa bestämde oss för att ta bussen hem, kutar järnet ner till busstationen för att upptäcka... att sista bussen gick för en timme sen. OHYEAH. Så vi började helt enkelt traska och gå, grattis grattis. Vi gick nästan hela vägen från Nödinge till Bohus, när en direktbuss till Göteborg (som faen inte stannade i nödinge...) plockade upp oss, då tänkte vi "jaja, vi åker väl in till stan då, jobbigt, men det får gå" - men i Bohus så släppte busschauffören av oss! Helt underbar, nattens lycka var som gjord. Bara bro-promenad kvar då, yäyä, jag är van. Vid Eriksdal tog vi bussen till Kungälv, träffade Kokos på bussen och avslutade kvällen med skabb-kebab vid busstationen.

Fyfan för att gå på tågräls i högklackade skor. BONDELAND.

Här följer dig en stunds bildunderhållning på fyra fina flickor och en apa i lila klänning;

image83

         

IMORGON ÅKER JAG TILL BARCELONA!!! För att gå ifrån ämnet, så nu ska jag packa. Yay.

Min Martin!

image66

MIN BROR ÄR HEMMA!! WIE, SÄGER JAG BARA! :D

Efter att ha varit långt, låångt borta i Sydafrika i två veckor har han äntligen kommit hem! Var på Landvetter och hämtade honom för en stund sen (underbar flygtid, ohyes) och nu är ungen äntligen, äntligen hemma! Under de här två veckorna har det varit helt onaturligt tyst här (tror jag har skrivit det här innan, men mitt minne är som en guldfisks så jag gör det igen, för säkerhets skull) och det ska bli skönt med någon som skriker och får lite utbrott här nu, jag har blivit för dålig på det senaste tiden...

Fick jättefina presenter från min underbara bror, och dessutom presenter från de på den skolan som Martin har hälsat på, snacka gulligt. De skickade även med ett stort, tungt paket till Ell, det får du hämta, unge!

Min bror har blivit snygg dessutom! Vet inte vad som hänt, men på två veckor har han liksom blivit... snygg, helt enkelt. Den rödögda bilden med kamerablixt i fönstret gör honom inte riktigt rättvisa, men jag är en aning för lat för att fixa det, för tillfället. Han är förstås även lika gullig som alltid, så fort han kom ut på Landvetters parkering, förkunnade han att Sveriges väder var oerhört charmigt. Charmigt. Charmig storm.

Jävlar vad jag är dålig på att ringa upp folk när jag sagt att jag ska det, förlåt Hanna Atterskog, Kokos och Roy, jag ska slå mig själv. By the way är det nog det allra värsta jag vet när andra gör, säger att de ska ringa och sedan inte gör det, verkligen. Det får mig att må så mycket bättre. BLÄ PÅ MIG.

  

På den första bilden ser jag ut som en blandning av en grekisk gudinna och en likgiltig och känslolös soldat i krig, det var kul tyckte jag. På andra bilden försökte jag visa mina nya fina skor, men lyckades inte så bra, det gjorde jag däremot med att se ut som en förrymd psykopat (vilket jag inte är, förrymd kan man inte vara utan att först ha blivit inspärrad, i övrigt stämmer det väl).

Nu ska jag läsa ut Harry och hata min hals en stund. Pyss

Ser platsannonserna i New York också ut så?

image64

Jag blev helt glad när jag såg denna annons i den otroligt fantastiska lokalblaskan Kungälvs-Posten under lediga jobb idag. Bara tanken på den får mig att le ömt. Dock hade jag inte, förrän nu, uppfattat att Kungälv är litet att alla antas veta både vem Bob är och vad hans tidigare jobb innebär.  Fint ändå.


Två mycket obehagliga nätter

Under två nätter i rad nu så har jag drömt hemska drömma, rent förfärliga faktiskt. De drömmar jag kommer bäst ihåg, och som i och med det också känns mest verkliga, är alltid de jag drömmer under morgontimmarna. Idag sov jag länge och det resulterade i två olika, helt fruktansvärda drömmar. Jag orkar inte skriva ner dem detaljerat, men summan av kardemumman är att personer (OCH DJUR! Hade en extremt hemsk dröm om mina två kaniner inatt!) som står mig nära råkar ut för en massa hemskt och jag är i varje dröm helt panikartad och kan inte göra något åt situationerna.

Det är hemskt, jag får damp, det är nog det där, att jag inte har kontroll och kan göra något åt det som händer som är det värsta. Det är det hemskaste jag vet, att inte ha kontroll, på gott och ont. Fast det är inte bara det, att se de som betyder mycket råka illa ut får mig att känna enormt obehag och liksom... halv. Ungefär som när man är på fest och känner att man valt en för urringad eller för kort klänning, då känner jag mig också halv, jätteledsen och tar ut det i stor irritation och ilska. Hel, det känner jag mig i min mycket helylle-aktiga gröna sidenpyjamas, då är jag hel och glad.

Så jag går aldrig i för urringade klänningar längre och jag ber ödmjukast om att mina drömmar ska sluta skända de närmast mitt hjärta, jag plågas och känner mig blottad. Dumma jävla drömmar, gå och hoppa.


Intervjun

Kom precis hem från arbetsintervjun, vilken skillnad det var ifrån första intervjun! En helt annan seriositet och enbart folk som tog mycket plats och inte drog sig för att prata. Alla hade dessutom hunnit med minst ett år på högskola, förutom jag som satt där och tänkte på att det endast är drygt tre månader tills jag fyller 18. Minst och mobbad, that's how I like it.

Det kändes ganska bra iallafall, inte jättebra, men helt okej. Jag får se hur det går nu, kommer få besked i mars nångång.

Råkade få med mig ett par skor hem också, de var fina och mycket Sussiga, dessutom sänkta 100 kr, så jag var liksom tvungen. Hade fått dåligt samvete gentemot skorna annars.

Nu ska jag göra mat och sedan gå iväg till gymmet tillsammans med Lovisa. Det får bli poweryoga idag, körde step igår och det var ta mig fan det jobbigaste passet på Sportlife - ever! Jobbigare än bodypumpen och spinningen och ja... allt annat. Så jag behöver yogan idag, det är dessutom skitskönt och jag känner mig riktigt vig.

Precis, just nu

Jag vet precis vad jag vill nu. Precis just nu vill jag gå runt i Göteborg, vid vasastan ungefär, med någon trevlig människa och ha skor utan klack med raggsockar i, tunna vantar och en stor, mysig sjal. Sen vill jag köpa en påse kanelgifflar och sitta och äta dem nånstans, antingen på en bänk i vasaparken, eller uppe vid Slottskogen, frysa lite om fingrarna och helt enkelt bara lukta på våren.

Men istället sitter jag här och har huvudvärk och kokar mannagrynsgröt. Så värst omöjlig är ju inte min önskan ändå? Jag skyller icke-förverkligandet av den på min huvudvärk, att alla fortfarande är i skolan eller jobbar och på att mannagrynsgröt är väldigt gott ändå.



En sjuk Reine

Min naturkunskaps- och geografilärare herr Reine Jansson ligger tydligen hemma och är sjuk, vilket ger summan en enda lektion på morgonen! :D  Så idag slutade jag alltså runt 9.30 nångång. Skönt. Satt dock kvar i skolan en stund och såg dum ut, att inte orka gå från skolan måste verkligen vara höjden av seghet!

Imorgon har jag turism-prov (ja, mobbad men ganska rolig kurs, ja) tidigt på morgonen och sedan en anställningsintervju kl 14 (andra intervjun, jag är nöjd med mig själv!). Jag missar min svenskalektion och i och md det även min idol och tillika svensklärare. Nej jag är inte ironisk, hon är sjukt jävla grym. Och en aning bitchig. Och smart, uttrycker sig vrålsnyggt. Ni hör ju, det är ju så att man faller som en fura. På första svenskalektionen kom hon in och berättade direkt att hon hade blivit kär i en man som var gift och hade barn, men att de två nu är förlovade. Min slutsats av att det var det allra första hon berättade för en ny klass är helt enkelt att hon ville få oss att förstå att ingen är perfekt, inte ens hon. För det är ta mig fan hennes enda defekt.


Det kvinnliga svaret på Dobby

image61



image62

  

Mamma: Du ser ut som Dobby, eller nånting! Smala gråa ben och jättestora klumpiga fötter!


Jag älskar mina duntofflor, så fort jag kommer innanför dörren så slänger jag på mig dem. Jag älskar Dobby också, häromnatten låg jag och grät när han dog, det är inte roligt längre.

Jag ser tråkig ut idag, osminkad och jävligt... grå. Men det passar idag, det är skönt. Nu ska jag strax iväg till Kristina för att kolla på film och mysa med några flickor. Funderar starkt på att ta med duntofflorna och fortsätta hedra Dobby.

Förresten, står det nånstans att Dobby har stora fötter? Min mamma har sån söt fantasi. By the way, så har jag 35-36 i skostorlek, ifall det ligger i någons intresse.


Helgen som gick

Jag slänger upp en bild från i lördags nu, att jag gör det nu är mest för att inte förvirra genom att få er att tro att jag inte är segheten personifierad längre. För det är jag, och lär förbli.

I lördags hade iallafall Emilia a.k.a Kokoli 18-årsfest, jättetrevligt och sjuukt underbart att träffa the old gang igen :D

image50

image51

Mongobilder, men, äckligt hur underbara folk får vara, tack allihop, och speciellt Kokoli!


Det här är ingen kärleksdikt - ÄNTLIGEN!

Sportlov. Skönt. Skönt, och dessutom exakt ett år sedan min Ipod valde att dö, tillsammans med all musik på den. Tillsammans med Navid Modiris Det här är ingen kärleksdikt. Den var det som saknades allra mest efter Ipodens död, obeskrivligt. MEN IDAG KOM DEN TILLBAKS TILL MIG!

Ja, alltså inte Ipoden, eller livet i den, men iallafall låten! Jag har letat land och rike runt (nåja, internet runt iallafall) efter den i ett år nu, utan något resultat, varken på Youtube eller något über-olagligt nerladdningsställe. Men idag, idag var den stora dagen då jag äntligen fick tag på den. Abstinensen har varit enorm sedan förra sportlovet och kvällen har jag ägnat åt att lyssna på den, om och om igen och det ska jag fortsätta göra. Vi har mycket att ta igen, jag och en utav världens bästa låtar.


image46

Min kära lillebror är i Sydafrika sedan i fredags morse och kommer fortsätta göra det landet osäkert fram till den 22:e. Det är väldigt tyst nu, när bara jag och mamma är hemma. Nästan lite spöklikt.

Idag är det 13 dagar kvar tills jag åker till Barcelona, wie! Och imorgon infaller årets allra mest överskattade dag. Det första jag ska göra på morgonen är att stänga av telefonen.


Pusselbit!


Göm er, mina vinternätter

image41

Här har vi mina kvällar på bild, ja. Harry Potter och en Alladin-ask. Och min älgfilt förstås, fast den kom inte med.

Livet är inte så dåligt, nej.

hits